Fortsätt till huvudinnehåll

Ut och springa!

Hittade en artikel i DN:

"Det är inte mer än 20 meter ned till vattnet från toppen av den klippa som Robin snart ska fira sig ned från. Men när man. som vi, står och tittar ner över kanten känns det som hundra meter.

Fotograf Eva Tedesjö och jag säger i munnen på varandra att vi är höjdrädda och drar oss snabbt tillbaka. Robin, som har klättrat sedan han var tolv år och undervisat i klättring nästan lika länge, har stött på beteendet förut.

-Äkta höjdrädsla är extremt ovanligt. När det gäller klättring har folk alltid en massa undanflykter. De är för korta eller för långa. Det är för kallt eller för varmt.

Det vi egentligen ville säga, enligt Robin, var: "Ställ inte så höga krav på mig i dag för jag vill inte 'misslyckas'".

-Att skylla på något ger en trygghet. Det är inte mig det är fel på, det är min längd eller min höjdrädsla.

Varje undanflykt riskerar att begränsa oss inte bara i klättringen, utan i livet som stort.

-Mitt motto är att du utvecklas som mest när du hela tiden är på gränsen till vad du klarar. Det är då som du gör framsteg.

Det handlar om att ta ett steg ut ur sin komfortzon eller bekvämlighetsfälla.

– Den här klippan är min komfortzon, säger Robin och tittar ned för branten."
Känner exakt samma sak som de beskriver här i artikeln fast på mitt egna lilla vis:
Vill gå ner i vikt.. bli av med alla de där sambokilona som jag har lagt på mig under mitt första underbara år med Emil. Jag klagar och han ger ett förslag: " Vi går ut och springer"
Farcinerad av löpare som jag är så bli svaret såklart "Ja!"
Millisekunden efter ja:et kommer första undanflykten: "Blir nog inte så långt va? För jag är inte så snabb som du..."
Ju närmare jag kommer våran löparaktivitet kommer desto mer tveksam blir jag. Tittat ut genom fönstret och tänker: skönt det regnar... då slipper jag springa. Men samtidigt kommer tanken om att ju mer det regnar och blåser desto lättare blir det nästa gång. Håller tummarna att Emil är fast besluten att vi ska springa ikväll och inte lockas ner i fördärvet av mig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Krya på dig hälsning!

Har fått en "Krya på dig hälsning" från kollegorna på jobbet. Vet att det är Elisabeth som har tänkt till och genomfört  det men jag blev hemskt glad. Tack! :) Igår fick jag reda på av en slump att jag hade en tid för magnetröngten kl 19.30.  Nä, ni läste inte fel. Jag var kallad till det otroligt märkliga tiden 19.30. Nåja, tiden passade mig utmärkt så jag studsade...? Nä,  haltade dit. Det tog ca 20min att vara i den där maskinen. Ett jäkla oväsende må jag säga men jag fick hörselkåpor med radio i. Nu är det bara att vänta på domen. Vad är det? Främre korsband, bakre korsband, menisken och eller ledband. Kombinationerna är oändliga.  Hoppas dock på frisk. ;)

En glad katt!

Daisy har bott hos min syster med familj då vi har varit i Skærum i Danmark. Hon är verkligen inte nöjd med det, tyvärr. Det beror nog av olika anledningar men den största är Oskar. Oskar är min systers stora snälla katt men av någon anledning tål Daisy honom inte. Dessutom så ska alla som luktar Oskar oxå få veta att de lever.  Daisy ska visst ha suttit och tryckt bakom soffan samt använt klor för att tala om sitt missnöje. Stackars syrran som bara vill att Daisy ska ha det bra. Vi får se hur det blir till helgen då vi återigen ska en sväng till Skærum. Troligen blir Daisy hemma själv med mat-, klapp- och rensa lådanbesök. Det är så det blir om hon inte kan uppföra sig som den fina kattflicka hon egentligen är.

Sambo

Nu har jag blivt sambo. Första gången jag bor med någon sen en 2005.. Fast jag har ju hunnit med att vara kombo och mambo! =)