Hemmaman

Denna veckan har varit en riktig Berg- och Dalbana. Anledningen till
det har varit min lilla katt Daisy som verkligen inte har mått bra
trots utskrivning från djursjukhuset för en vecka sen.

Hon har varit väldigt svag, sovit otroligt mycket och knappt ätit. Det
har funnits stunder jag har gråtit av förtvivlan för att hon har
vägrat äta den mat jag har erbjudit henne.

I despiration så har jag haft framme säkert 7-8 olika skålar med mat
för att locka henne till en tugga. Det var nog först på tisdagen som
jag fick fatt i något hon kunde tänka sig äta. Nu går det sakta med
säkert frammåt men jag är ständigt beredd på bakslag.

Mitt i stormen Daisy har min älskade Eric stått som den starkaste
klippa.Han har haft efterårsferie och därmed varit min hemmaman. Det
är han som har matat Daisy när jag har varit tvungen att arbeta och
det är han som har kramat bort tårarna. Det är hans förtjänst att
Daisy mår så bra som hon gör idag.

Tack Eric! <3

Idag är Daisys första dag själv. Har ställt fram en massa mat och
hoppas att någon av skålarna och dess innehåll ska locka henne till
att äta.

Håll tummarna!