Andra lördagen i september är nästan alltid inbokad i min kalender för då har vi släktfest. Det är mammas sida som håller fest och det är trevlift som attans. Sedan kan man fundera på om det är fest eller inte. Kanske mer ett kalas?
I år var vi hela 60personer i en salig blandning av åldrar. Allt från de små som är 2 månader men även de som är dryga 80.
Lite ledsen blir jag dock för den viktigaste personen som är den anledningen till att jag får gå på denna trevliga tillställning inte längre är med oss. Att träffa alla dessa släktingar som påminner mig om mamma gör mig både glad men oxå vemodig.
Kommentarer