Jodå, då har det skett igen. Jag tycker synd om Daisy och låter henne slippa tratten en liten stund. Då passar hon såklart på att riva av sårskorpan. Nu är det ju inte jätteilla längre men det är ju så dumt. Nu ligger hon och myser i mitt knä men strax ska jag och Aksel träffa föräldragruppen på Världskulturmusemet så då ska tratten på igen.
Kommentarer