Det är ca 17min kvar tills bussen går och jag sitter och väntar. Det är vid dessa tillfällen som jag passade på att ringa lilla farmor. 16196.. Ett perfekt telefonnummer och det första som jag nog lärde mig utantill förutom vårat hemnummer. Våra samtal började nästan alltid på samma sätt: -"Hallå, det är Lisa." -"Hejsan farmor, det är Thilda." -"Är det Thilda, va roligt att du ringer." -"Hur är det med dig?" -" Äsch, det är som vanligt. En kärring som jag" Efter det forsatte samtalet iväg mot allt möjligt mellan himmel och jord. Ofta diskutera vi mat, matlagning och bakning. Hon hade små förnämliga tips och trix. Minnet var kanske inte så skarpt på slutet men hon gick och tittade i sina kokböcker och sedan ringde hon tillbaka. Söta fina farmor, jag saknar dig och våra samtal så mycket!