Jag är en slarvmaja..
Inte nog att jag har lyckats krascha min telefon, som nu
förhoppningsvis har kommit fram till min syster, jag har även lyckats med att
slarva bort min plånbok.
Nåja, jag är en turmaja också för jag har fått tillbaka den
men det är en dråplig historia:
Jag och mina gäster Ane&P-H var på en restaurang som
heter Bärmosshütte. Ett hyggligt ställe med god mat. =) Jag betalar
min mat och sedan går vi upp och äter. Det är sista gången jag ser min plånbok.
Söndag kväll så känner jag igenom mina kläder för vi ska
mötas upp på afterski på Dengel Alm. Då finner inte min plånbok. Har dock
bråttom så jag tänker att det löser sig nog. På kvällen när jag sedan kommer
hem så letar jag… Hittar ingen plånbok.
Ligger hela natten i min bäddsoffa och funderar på vars jag
kan ha tappat den men det enda stället jag kan komma på är just Bärmosshütte.
Kliver upp tidigt på morgonen och klär mig i skidkläder och åker med de första
liftarna upp på Aberg.
Inne på restaurangen: ”Servos! Ich habe meine gelbtasse forloret … ”
Min tyska är inte så god men jag lyckas att få reda på att
de har inte har min plånbok. Åker runt och frågar på lite fler ställen. Nix,
ingen plånbok. Klockan börjar närma sig tiden för att möta upp gästerna och stå
iväg på en heldagsutflykt.
Heldagsutflykten är en helt fantastisk tur som heter
Hochkönigtour och är på hela 32km. Den startar i Maria Alm där jag bor och går
bort till byn Mühlbach. Vi har en helt otrolig dag med massor av sol. =)
I allra
sista liften upp till Maria Alm så berättar jag för en av de svenska gästerna
som reser med bolaget Thinggaard att jag har tappat min plånbok. Hon säger då att
hennes föräldrar hade fått frågan på Bärmosshütte om de kände en svenska som
hade tappat en plånbok.
Som ni för står så tändes hoppet.. =)
Vi mötte upp med Jessicas föräldrar och jag presenterade mig
som Thilda. Jessica förklarade för sina föräldrar att jag hade tappar min
plånbok mm. Jessicas pappa säger:” Nä, namnet var inte Thilda. Hon hette något
annat. Men hon har inte hämtat den för kvinnan i kassan hade den fortfarande.”
Besvikelsen var total, men jag
frågade ändå: ” Vad hette den tjejen då?”
Jessicas pappa: ”Hon hette Ulla
Strom”
Med ett stort leende säger jag: ”Tror
att jag ska gå upp och fråga igen för jag heter nämligen Ullström”
Tackade Jessica och hennes familj
oför en trevlig dag och studsade upp på restaurangen. Jodå, där låg min plånbok
och väntade på mig. =) Jippi!!
Mammas kommentar: ” Det är ett
under att du inte tappar bort dina gäster”
Kommentarer
Fråga mig inte hur, men efter en god natts sömn hemma i Vellinge satte jag mig för att surfa runt bland bloggar ett tag. Något förvånad märker jag plötsligt att det är ju Thilda från Maria Alm!!
Jag lägger dig på min läslista och följer med säsongen ut :-). Tack för en superfin skiddag i tisdags och vilken tur att du hittade plånboken (och en gång till sen ;-))
kram på dig och hälsa Pernille att hon gjorde ett super arbete förra veckan! Vi är SÅ nöjda!
/Linda (Jessicas syster :-))