Slarvmaja

Jag är en slarvmaja..

Inte nog att jag har lyckats krascha min telefon, som nu förhoppningsvis har kommit fram till min syster, jag har även lyckats med att slarva bort min plånbok. 

Nåja, jag är en turmaja också för jag har fått tillbaka den men det är en dråplig historia:

Jag och mina gäster Ane&P-H var på en restaurang som heter Bärmosshütte. Ett hyggligt ställe med god mat. =)   Jag betalar min mat och sedan går vi upp och äter. Det är sista gången jag ser min plånbok.

Söndag kväll så känner jag igenom mina kläder för vi ska mötas upp på afterski på Dengel Alm. Då finner inte min plånbok. Har dock bråttom så jag tänker att det löser sig nog. På kvällen när jag sedan kommer hem så letar jag… Hittar ingen plånbok.

Ligger hela natten i min bäddsoffa och funderar på vars jag kan ha tappat den men det enda stället jag kan komma på är just Bärmosshütte. Kliver upp tidigt på morgonen och klär mig i skidkläder och åker med de första liftarna upp på Aberg.

Inne på restaurangen: ”Servos! Ich habe meine gelbtasse forloret … ”

Min tyska är inte så god men jag lyckas att få reda på att de har inte har min plånbok. Åker runt och frågar på lite fler ställen. Nix, ingen plånbok. Klockan börjar närma sig tiden för att möta upp gästerna och stå iväg på en heldagsutflykt.

Heldagsutflykten är en helt fantastisk tur som heter Hochkönigtour och är på hela 32km. Den startar i Maria Alm där jag bor och går bort till byn Mühlbach. Vi har en helt otrolig dag med massor av sol. =) 

I allra sista liften upp till Maria Alm så berättar jag för en av de svenska gästerna som reser med bolaget Thinggaard att jag har tappat min plånbok. Hon säger då att hennes föräldrar hade fått frågan på Bärmosshütte om de kände en svenska som hade tappat en plånbok.

Som ni för står så tändes hoppet.. =)

Vi mötte upp med Jessicas föräldrar och jag presenterade mig som Thilda. Jessica förklarade för sina föräldrar att jag hade tappar min plånbok mm. Jessicas pappa säger:” Nä, namnet var inte Thilda. Hon hette något annat. Men hon har inte hämtat den för kvinnan i kassan hade den fortfarande.”

Besvikelsen var total, men jag frågade ändå: ” Vad hette den tjejen då?”

Jessicas pappa: ”Hon hette Ulla Strom”

Med ett stort leende säger jag: ”Tror att jag ska gå upp och fråga igen för jag heter nämligen Ullström”

Tackade Jessica och hennes familj oför en trevlig dag och studsade upp på restaurangen. Jodå, där låg min plånbok och väntade på mig. =) Jippi!!

Mammas kommentar: ” Det är ett under att du inte tappar bort dina gäster”