Besviken

Nä, jag visste att jag inte hade tränat så bra som jag skulle kunna ha gjort. Men jag har tränat och hållt igång mitt knä.

Men när läkaren ber mig att göra ett test där jag ska stå på ett ben med armarna rakt ut från kroppen och blunda går allt åt helvete. Jag vinglar som ett äkta fyllo. Spelar ingen roll om det är mitt friska eller skadade ben.

Jag har inte världens bästa balans. Det har jag upptäckt på de otaliga Friskis&svettispass jag har varit på. Men att det var så illa och att det är en stoppande faktor för att göra en korsbandsoperation hade jag ingen aning om.

Som den tävlingsmänniska jag är blev jag besviken på mig själv. Hur fan har jag missat att balansdelen var så viktig!? Jag som alltid läser på innan.

Nu blev jag hemskickad med uppmaningen att "träna mer och ring mig sen".

Jodåsåatt... nu kommet ni se mig stå och balansera som en tupp på ett kyrktorn!!