Fortsätt till huvudinnehåll

Stan börjar bli grön.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan 
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

Karin Boye

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Morgonpromenad!

Så tyst det kan vara i en storstad. Klockan är typ 10 över 7 och det enda jag hör är duvorna hoande och någon humlas surrande. Skönt och lite märkligt samtidigt. Typ surrealistiskt :) Göteborg!

Jag e kär! =)

Tror att jag är kär.. igår hittade jag en mobiltelefon som jag verkligen, verkligen vill ha: X10 mini. Frågan lyder bara om jag ska vara seriös och kolla upp om ska byta mobiloperatör eller ej. Får se men det lutar åt att en Pearl white alternativt Lime. Men Svart är ju mer praktiskt. =)

Sambos!

Eric har kommit in på Göteborgs universitet och imed det kommer vi ta det spännande steget att flytta ihop. 😊 Lite nervös är jag men samtidigt väldigt lycklig.