Fortsätt till huvudinnehåll

Ut och springa!

Hittade en artikel i DN:

"Det är inte mer än 20 meter ned till vattnet från toppen av den klippa som Robin snart ska fira sig ned från. Men när man. som vi, står och tittar ner över kanten känns det som hundra meter.

Fotograf Eva Tedesjö och jag säger i munnen på varandra att vi är höjdrädda och drar oss snabbt tillbaka. Robin, som har klättrat sedan han var tolv år och undervisat i klättring nästan lika länge, har stött på beteendet förut.

-Äkta höjdrädsla är extremt ovanligt. När det gäller klättring har folk alltid en massa undanflykter. De är för korta eller för långa. Det är för kallt eller för varmt.

Det vi egentligen ville säga, enligt Robin, var: "Ställ inte så höga krav på mig i dag för jag vill inte 'misslyckas'".

-Att skylla på något ger en trygghet. Det är inte mig det är fel på, det är min längd eller min höjdrädsla.

Varje undanflykt riskerar att begränsa oss inte bara i klättringen, utan i livet som stort.

-Mitt motto är att du utvecklas som mest när du hela tiden är på gränsen till vad du klarar. Det är då som du gör framsteg.

Det handlar om att ta ett steg ut ur sin komfortzon eller bekvämlighetsfälla.

– Den här klippan är min komfortzon, säger Robin och tittar ned för branten."
Känner exakt samma sak som de beskriver här i artikeln fast på mitt egna lilla vis:
Vill gå ner i vikt.. bli av med alla de där sambokilona som jag har lagt på mig under mitt första underbara år med Emil. Jag klagar och han ger ett förslag: " Vi går ut och springer"
Farcinerad av löpare som jag är så bli svaret såklart "Ja!"
Millisekunden efter ja:et kommer första undanflykten: "Blir nog inte så långt va? För jag är inte så snabb som du..."
Ju närmare jag kommer våran löparaktivitet kommer desto mer tveksam blir jag. Tittat ut genom fönstret och tänker: skönt det regnar... då slipper jag springa. Men samtidigt kommer tanken om att ju mer det regnar och blåser desto lättare blir det nästa gång. Håller tummarna att Emil är fast besluten att vi ska springa ikväll och inte lockas ner i fördärvet av mig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fars dag!

Idag är det Fars dag och jag och syrran var helt överens: Pappa får en påse ostbågar och en trisslott. Det av den enkla anledningen att pappa ÄLSKAR ostbågar och trisslotter. Häftade fast trisslotten längs upp i hörnet på påsen.. kanske inte så smart ifall han hade viljat spara ostbågarna till en annan gång.

En vecka kvar

Nothing last forever  Except for the last week before vacation..

Studiebesök och dumma banker!!

Idag har jag och de andra utan uppdrag varit på studiebesök. Besökte Semcon Tech center och det var jätteintressant. Fick kolla på riggar som provade slitaget på bilstolar i extrema miljöer. De hade även en 7axlig scanner som kunde läsa av ytor med otrolig noggranhet. För er som är nyfikna så har jag inte fått reda på hur det gått med Ericssonuppdraget men jag håller både tummar och tår att jag ska få det. =) De 2 senaste dagarna så har jag bråkat med min bank, Nordea. Kan inte förstå varför de inte kan ha numrena till lokalkontoren på hemsidan?! Det tog mig ca 2 timmar av telefonköer, felkopplingar, personnrinknappningar och en massa annat gojs för att få prata med min bankkvinna! Var på sånt ururselt humör att jag skrev ett syrligt mejl till Nordea men när jag skulle föhandsgranska mejlet så gick det inte och sen var det putsväck borta!! Har börjat att fundera på om jag ska byta bank eller inte. Men det är ju en jäkla djungel där ute och inga begripliga jämförelser heller...