Hittade en artikel i DN:
"Det är inte mer än 20 meter ned till vattnet från toppen av den klippa som Robin snart ska fira sig ned från. Men när man. som vi, står och tittar ner över kanten känns det som hundra meter.
Fotograf Eva Tedesjö och jag säger i munnen på varandra att vi är höjdrädda och drar oss snabbt tillbaka. Robin, som har klättrat sedan han var tolv år och undervisat i klättring nästan lika länge, har stött på beteendet förut.
-Äkta höjdrädsla är extremt ovanligt. När det gäller klättring har folk alltid en massa undanflykter. De är för korta eller för långa. Det är för kallt eller för varmt.
Det vi egentligen ville säga, enligt Robin, var: "Ställ inte så höga krav på mig i dag för jag vill inte 'misslyckas'".
-Att skylla på något ger en trygghet. Det är inte mig det är fel på, det är min längd eller min höjdrädsla.
Varje undanflykt riskerar att begränsa oss inte bara i klättringen, utan i livet som stort.
-Mitt motto är att du utvecklas som mest när du hela tiden är på gränsen till vad du klarar. Det är då som du gör framsteg.
Det handlar om att ta ett steg ut ur sin komfortzon eller bekvämlighetsfälla.
Kommentarer